Mindre antibiotika i Stockholm

Antibiotikaförbrukningen minskade med tolv procent i Stockholms län under första kvartalet i år. I hela Sverige var minskningen nio procent.  Trots mycket infektioner i början av året har vi alltså lyckats minska antibiotikaanvändningen.

Luftvägsantibiotika minskar mest, och jag är extra glad över att den största minskningen sker bland barn under 15 år. Ännu har vi en bit ned till det nationella patientsäkerhetsmålet men vi rör oss tydligt åt rätt håll (målet är 250 antibiotikarecept per 1000 invånare och år, minskningen i Stockholms län innebär att vi nu kommer under 400 och landar på  390 antibiotikarecept under de senaste tolv månaderna).

Antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot människors hälsa – utan fungerande antibiotika omöjliggörs en stor del av den moderna hälso- och sjukvården. Därför är minskad antibiotikaanvändning av oerhörd vikt.

De förskrivande läkarna har huvudansvaret men vi kan alla hjälpa till att inte efterfråga antibiotika i onödan. Ofta blir man frisk på några dagar utan antibiotika, och mot virusinfektioner hjälper det som bekant inte alls med penicillin.

Stockholmarna använder mest antibiotika och Stockholms län har en femtedel av Sveriges befolkning– därför är det särskilt viktigt att vi kan minska antibiotikaanvändningen här hos oss. Vår regionala STRAMA-grupp arbetar envetet med att minska förskrivningen av antibiotika, och lämnar ingen sten orörd – vilket många i vården har märkt av. I arbetet mot antibiotika behöver vi vara ihärdiga och lite besvärliga.

 

Åldersdiskriminering hotar livsavgörande läkemedel

Ska ålder avgöra om man får tillgång till den bästa och senaste behandlingen? Självklart inte, svarar de flesta. Men när det gäller läkemedel är risken att nya effektiva preparat inte ens introduceras i läkemedelsförmånen, om det framför allt är äldre patienter som skulle ha nytta av dem.

På annat sätt kan man inte tolka att den ansvariga myndigheten TLV (Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket) i sina bedömningar av nya läkemedel väger in att förlängd överlevnad för äldre innebär ökade kostnader för samhällsekonomin.

Denna åldersdiskriminering borde upppmärksammas mycket mer än t.ex. caféer som vill säga nej till småbarn. Det handlar om livskvalitet, och om år i extra livslängd. I det aktuella fallet med ett cancerläkemedel kan det vara 5-10 år.

Jag skriver om detta i dag hos Aftonbladet.

Viktigt veta avsändaren bakom läkemedelsindustrins Jämlikhetskommission

I dag skriver företrädare för ”Kommission för jämlik vård” på DN Debatt om en mer jämlik tillgång till vård. Den målsättningen är förstås något som jag delar.

Det som är intressant är att det ingenstans framgår vilka som står bakom denna kommission: läkemedelsindustrins branschorgan, Lif. Om detta bloggade jag när kommissionen tillkom i vintras.

Mot den bakgrunden hamnar debattartikeln förstås i ett annat ljus – inte minst kravet tillgång till läkemedel, som lyfts fram som en av de viktigaste frågorna för jämlik vård.

Självklart ska alla som behöver, i hela Sverige, få de läkemedel som behövs. Men det är inte alltid ett läkemedel som är hela, eller enda, svaret på ett medicinskt behov. För läkemedelsindustrin handlar det förstås om att läkemedel, gärna de senaste och dyraste, ska användas i så stor utsträckning som möjligt. För en jämlik vård är prioriteringen annorlunda.

Decentraliserat kostnadsansvar för läkemedel handlar om att vårdgivarna ska kunna använda de avsatta resurserna optimalt. Läkemedel ska ses som en del av vården. Det är viktigt att man i vården kan välja den bästa totala behandlingen för varje patient. Och det är viktigt att vi använder vårdens resurser på bästa sätt.

Miljon för jämställda läkemedel

Att kvinnor och män inte får lika eller likvärdig behandling i vården yttrar sig bl.a. i läkemedelsanvändningen. Nu kommer Stockholms läns landsting under ledning driva ett projekt för 1,2 miljoner för att åstadkomma en mer jämställd läkemedelsanvändning. Projektet om ”kvalitetsindikatorer för genusaspekter i läkemedelsanvändningen” har utformats av vår jämställdhetsstrateg, professor Karin Schenck-Gustafsson.

Kvinnor och män är biologiskt olika och ska inte alltid ha samma behandling – vare sig det handlar om olika typer av läkemedel, eller andra slags behandlingar. Men skillnaderna och vårdbesluten ska vara medicinskt motiverade i varje fall, utifrån den enskildes behov och diagnos.

Ett mål borde kunna vara att läkarna får ett enkelt verktyg i sitt datasystem som hjälper dem när de ska skriva ut ett recept.

Finansieringen av projektet möjliggörs genom jämställdhetsminister Nyamko Sabunis (FP) satsning ”Hållbar jämställdhet”. Beslut om pengarna tas i Sveriges Kommuner och Landstings styrelse i dag.

Projektet nämns i dagens DN, och av Dagens Medicin.

Intressant om..?

Bonus för rätt läkemedel

Fel eller för mycket läkemedel är både en potentiell hälsofara (när det gäller antibiotikaresistens för fler än bara den enskilde patienten), ett miljöproblem, och en onödig kostnad för landstinget. De skattepengarna kan vi använda till annan vård – t.ex. till nya, effektiva men dyra läkemedel till dem som verkligen behöver. Vi gör en hel del för att se till att rätt patient får rätt läkemedel – vare sig mer eller mindre. Det kan gälla att sjukhus och kliniker får ta ansvar för delar av läkemedelskostnaderna. Och för husläkarna inför vi nu en bonus för bra förskrivning – och ett vite för dålig. Om detta skriver DN i dag (ej på nätet), min kommentar finns också här.

Intressant om..?

UPPDATERING 15/9: I går i TV4 Stockholm, och i morse i Metro.

Lägg läkemedelsindustrins bidrag i en fond

Efter att läkemedelsindustrins bidragsgivning till patientorganisationer uppmärksammats har jag i dag kommit med ett förslag: Lägg pengarna i en fond istället! Om syftet är att av god vilja ge bort en del av läkemedelsföretagens överskott så är en fond det snygga sättet, som eliminerar alla misstankar om att företagen skulle vara ute efter egen vinning och marknadsföring av sina produkter.

Läs mer här.

Intressant om..?

Läkemedelsindustrins miljarder

Läkemedelsindustrin är bokstavligt talat livsviktig. Utan den skulle vi inte ha, eller få fram nya, preparat som lindrar symtom och botar sjukdomar. Men läkemedelsföretagen är också vinstdrivande affärsverksamheter och inte minst deras marknadsföring för att öka försäljningen av de egna produkterna bör tas på allvar.

DN skriver i dag om hur läkemedelsindustrin stödjer olika patientföreningar med stora belopp, vilket jag kommenterar (även här). Jag har länge uppmärksammat läkemedelsindustrins marknadsföring och arbetat för att minska deras möjligheter till direkt påverkan på läkarna som sitter på receptblockets makt. Förra hösten skrev jag i Dagens Medicin om att marknadsföringsreglerna för läkemedel inte bör luckras upp. Läkemedel är inte en vara som andra.

Intressant om..?

Rätt läkemedel till rätt patient

Läkemedelsnotan för vårt landsting ökar stadigt år från år. Så ska det också vara. Vi får ständigt nya, bättre men också dyrare läkemedel. Det innebär att fler patienter kan få hjälp, ibland kan de slippa tidigare använda mer omfattande behandlingar, ibland får de bot och lindring för sådant som vården tidigare inte hade så bra verktyg mot. I längden kan nya bra läkemedel därmed också innebära lägre kostnader genom färre operationer, kortare vårdtider osv.

De stigande läkemedelskostnaderna innebär samtidigt att vi måste se till att använda pengarna vi satsar på rätt sätt. I dag skrivs det ibland ut för mycket eller fel mediciner, vilket innebär resursslöseri, miljöfaror (när läkemedel kommer ut i naturen) och även hälsorisker (vid fel användning eller farliga kombinationer av preparat).

En idé för att få rätt läkemedel till rätt patient är att ge vårdgivarna delvis kostnadsansvar – dvs att de får ta hand om en del av pengarna till läkemedel men då också stå för en del av kostnaden för det de skriver ut. Om detta skriver DN i dag. Viktigt att påpeka är dock att kostnadsansvar i primärvården kommer att dröja, där vill vi i första hand vässa bonusmodellen kopplad till ”Kloka listan” som finns i dag, kanske kompletterad med vite. Om det berättar jag mer i en kommentar.

Intressant om..?

Landstingets pengar 2010: Skarpt läge för ekonomin och vården

Nästa år är det verkligen skarpt läge för ekonomin och vården. Ingen har väl trott att den ekonomiska krisen i omvärlden inte skulle påverka Stockholmsregionen och vårt landsting. Våra skatteintäkter 2010 beräknas nu bli drygt en miljard lägre än vad vi trodde för ett år sedan – men vi är ändå, i varje fall hittills, gynnade jämfört med övriga delar av landet. Sysselsättningen minskar inte lika mycket i Stockholms län. Det innebär förvisso också att vi fortsatt är det enda landsting som betalar till utjämningssystemet.

I det tuffa ekonomiska läget gäller det att prioritera, och vi prioriterar kärnverksamheterna: Framför allt vården men även kollektivtrafiken. SL får nästan 100 miljoner kronor mer från skattebetalarna – och två tredjedelar av våra investeringar på cirka 8 miljarder går till trafiken. 2007, 2008 och 2009 har SL fått 6-800 miljoner kronor om året i ökade intäkter (från landstingets skattebetalare och i ökade biljettintäkter) så vi har rustat kollektivtrafiken väl.

Vården får över en miljard mer nästa år. Det är inte riktigt lika mycket som vi har kunnat tillföra de föregående åren, men ändå rejält med pengar som ger ett visst reformutrymme om vi prioriterar ordentligt. Vi måste fortsätta arbeta intensivt med förändringar och förbättringar, med nya vårdgivare och nya vårdidéer, så att vi får mer vård för de pengar vi satsar. Vi har visat att det går inte minst i beroendevården och psykiatrin. Det är sådant som ger utrymme för nysatsningar där vi har stora vårdbehov t.ex. inom ätstörningsvården och neuropsykiatri.

Läkemedel är ett annat område som vi prioriterar. Stockholmarna ska ha tillgång till de nya, avancerade men ofta dyra läkemedel som har god effekt, förbättrar vårdresultat och livskvalitet. Men då måste vi också se till att minimera över- och felförskrivning. Alldeles för många mediciner skrivs ut i onödan eller i för stora förpackningar, som sedan samlar damm i badrumsskåp, eller spolas ut och slängs bort – till skada för miljö och hälsa.

Här finns mer information från Alliansen i landstinget. Bl.a. DN var på plats på pressträffen och rapporterar snabbt.

Intressant om..?

Vårdval åt rätt håll

Vi fortsätter att utvärdera vårdvalet och i dag kom en rapport som täcker hela det första året, 2008. Mycket pekar åt rätt håll. Läkarbesöken fortsätter att öka kraftigt (+ 16 %) men diagnoserna och vårdtyngden är som förut – fler har alltså fått vård på rätt vårdnivå. Dessutom minskar inte sköterskebesöken minskar, så det finns ingen grund motståndarnas vanliga påstående att läkarna tagit över sköterskornas uppgifter. (Det hindrar inte Socialdemokraterna från att fortsätta upprepa detta mantra – de har väl helt enkelt inte hittat så mycket annat att kritisera.)

Också fler som mår psykiskt dåligt har kunnat få hjälp tack vare Vårdval Stockholm. De psykosociala besöken hos kurator eller psykolog som man träffar hos, eller via, husläkarmottagningen ökade med 10 procent. Mest ökar de psykosociala besöken i de områden i länet som tidigare hade färre. Det glädjer mig som högsta ansvarig för psykiatri och folkhälsa, två områden som ofta hänger ihop – psykisk ohälsa är ju en av de två stora orsakerna till sjukskrivning. Jag är dock inte nöjd än, behovet av psykosocialt stöd är inte tillgodosett, och det finns potential och resurser för att öka de psykosociala besöken ytterligare – 2008 gjordes i snitt 44 besök per 1.000 invånare i länet, det finns utrymme för dubbelt så många (eller 1 besök per 10 patienter som aktivt valt mottagning, ”listat” sig).

En nedgång av psykosociala besök som märks i Rinkeby-Kista har sin förklaring i en speciell enhet som inte finns kvar längre, men vårdgivarna är medvetna om detta och satsar mer under 2009.

Läkemedel är också ett av mina ansvarsområden. Ett av våra mål är att inte skriva ut för mycket mediciner – alltför mycket som hämtas ut på apoteken blir stående i badrumsskåp, spolas ut i naturen eller riskerar att i kombination med andra rentav bli hälsofarliga. Ett särskilt mål gäller antibiotikaförskrivningen där vi är rädda för ökad resistens.

Vi når det första målet, läkemedelsrecepten ökar inte på långa vägar så mycket som läkarbesöken. Däremot ökar penicillinet till barn. Det är något vi måste granska särskilt – har ökningen av barn som besöker doktorn varit särskilt stor? Vi har också ett nystartat regionalt s.k. Strama-arbete där vårdgivare och expertis tillsammans ska granska, utvärdera och komma med förslag kring antibiotikaanvändandet och hur vi motverkar överförskrivning och resistens.

Sist vill jag påminna om att utvärderingen gäller 2008. Effekterna finns alltså ännu inte med av de förbättringar och justeringar som gjorts från årsskiftet (främst bonus för hälsomfrämjande arbete, bättre förutsättningar för hemsjukvård, samt ändrad åldersviktning och kraftigt höjd tolkersättning för att bättre svara mot vårdbehoven hos socialt och ekonomiskt utsatta).

Ärendet om Vårdvals-utvärderingen behandlas på hälso- och sjukvårdsnämnden nästa tisdag 28 april, och finns att läsa här (pdf-fil) för den intresserade. Hela Vårdvals-utvärderingen på knappt 80 sidor finns här (pdf-fil).

Intressant om..?