Mindre antibiotika i Stockholm

Antibiotikaförbrukningen minskade med tolv procent i Stockholms län under första kvartalet i år. I hela Sverige var minskningen nio procent.  Trots mycket infektioner i början av året har vi alltså lyckats minska antibiotikaanvändningen.

Luftvägsantibiotika minskar mest, och jag är extra glad över att den största minskningen sker bland barn under 15 år. Ännu har vi en bit ned till det nationella patientsäkerhetsmålet men vi rör oss tydligt åt rätt håll (målet är 250 antibiotikarecept per 1000 invånare och år, minskningen i Stockholms län innebär att vi nu kommer under 400 och landar på  390 antibiotikarecept under de senaste tolv månaderna).

Antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot människors hälsa – utan fungerande antibiotika omöjliggörs en stor del av den moderna hälso- och sjukvården. Därför är minskad antibiotikaanvändning av oerhörd vikt.

De förskrivande läkarna har huvudansvaret men vi kan alla hjälpa till att inte efterfråga antibiotika i onödan. Ofta blir man frisk på några dagar utan antibiotika, och mot virusinfektioner hjälper det som bekant inte alls med penicillin.

Stockholmarna använder mest antibiotika och Stockholms län har en femtedel av Sveriges befolkning– därför är det särskilt viktigt att vi kan minska antibiotikaanvändningen här hos oss. Vår regionala STRAMA-grupp arbetar envetet med att minska förskrivningen av antibiotika, och lämnar ingen sten orörd – vilket många i vården har märkt av. I arbetet mot antibiotika behöver vi vara ihärdiga och lite besvärliga.

 

Mindre antibiotika – livsviktigt mål

Om vi inte lyckas hejda antibiotikaresistensen (och parallellt utveckla nya effektiva antibiotikaläkemedel) så kan mycket av den moderna vården omöjliggöras. I framtiden kanske det blir nästintill omöjligt att genomföra sådana rutinartade ingrepp som höftledsoperationer – för att inte tala om de mer komplicerade, som transplantationer.

Därför behöver vi minska antibiotikaanvändningen, av alla sorter och främst av de mest kraftfulla (s.k. bredspektrumantibiotika). I Stockholm ligger vi högst dvs värst till i landet – högre också än de andra storstadslänen (som iofs har mer av småstäder och glesbygd i Skåne och Västsverige). Det går åt rätt håll men alldeles för långsamt.

Vårt lokala s.k. STRAMA-arbete börjar nu dock få luft under vingarna. Förslagen är bl.a. tydliga enkla verktyg för läkarna i datasystemen: kontrollfråga om motiven för att skriva ut antibiotika just i det aktuella fallet, och hjälp att välja rätt antibiotikasort.

Information ska ges till vårdpersonalen och även till allmänheten. Många patienter kan nämligen förvänta sig ett antibiotikarecept, för att man tror att det är det bästa och självklara valet. Alla behöver bli medvetna om riskerna – som också handlar om biverkningar för den enskilde. Inga läkemedel är okomplicerade och riskfria, inte heller något så traditionellt och ”ofarligt” som antibiotika.

Inför nästa år behöver STRAMA-arbetet intensifieras och jag hoppas att vi kan tillföra särskilda resurser. Om detta gjorde jag en kommentar i veckan.

Intressant om..?

Vårdval åt rätt håll

Vi fortsätter att utvärdera vårdvalet och i dag kom en rapport som täcker hela det första året, 2008. Mycket pekar åt rätt håll. Läkarbesöken fortsätter att öka kraftigt (+ 16 %) men diagnoserna och vårdtyngden är som förut – fler har alltså fått vård på rätt vårdnivå. Dessutom minskar inte sköterskebesöken minskar, så det finns ingen grund motståndarnas vanliga påstående att läkarna tagit över sköterskornas uppgifter. (Det hindrar inte Socialdemokraterna från att fortsätta upprepa detta mantra – de har väl helt enkelt inte hittat så mycket annat att kritisera.)

Också fler som mår psykiskt dåligt har kunnat få hjälp tack vare Vårdval Stockholm. De psykosociala besöken hos kurator eller psykolog som man träffar hos, eller via, husläkarmottagningen ökade med 10 procent. Mest ökar de psykosociala besöken i de områden i länet som tidigare hade färre. Det glädjer mig som högsta ansvarig för psykiatri och folkhälsa, två områden som ofta hänger ihop – psykisk ohälsa är ju en av de två stora orsakerna till sjukskrivning. Jag är dock inte nöjd än, behovet av psykosocialt stöd är inte tillgodosett, och det finns potential och resurser för att öka de psykosociala besöken ytterligare – 2008 gjordes i snitt 44 besök per 1.000 invånare i länet, det finns utrymme för dubbelt så många (eller 1 besök per 10 patienter som aktivt valt mottagning, ”listat” sig).

En nedgång av psykosociala besök som märks i Rinkeby-Kista har sin förklaring i en speciell enhet som inte finns kvar längre, men vårdgivarna är medvetna om detta och satsar mer under 2009.

Läkemedel är också ett av mina ansvarsområden. Ett av våra mål är att inte skriva ut för mycket mediciner – alltför mycket som hämtas ut på apoteken blir stående i badrumsskåp, spolas ut i naturen eller riskerar att i kombination med andra rentav bli hälsofarliga. Ett särskilt mål gäller antibiotikaförskrivningen där vi är rädda för ökad resistens.

Vi når det första målet, läkemedelsrecepten ökar inte på långa vägar så mycket som läkarbesöken. Däremot ökar penicillinet till barn. Det är något vi måste granska särskilt – har ökningen av barn som besöker doktorn varit särskilt stor? Vi har också ett nystartat regionalt s.k. Strama-arbete där vårdgivare och expertis tillsammans ska granska, utvärdera och komma med förslag kring antibiotikaanvändandet och hur vi motverkar överförskrivning och resistens.

Sist vill jag påminna om att utvärderingen gäller 2008. Effekterna finns alltså ännu inte med av de förbättringar och justeringar som gjorts från årsskiftet (främst bonus för hälsomfrämjande arbete, bättre förutsättningar för hemsjukvård, samt ändrad åldersviktning och kraftigt höjd tolkersättning för att bättre svara mot vårdbehoven hos socialt och ekonomiskt utsatta).

Ärendet om Vårdvals-utvärderingen behandlas på hälso- och sjukvårdsnämnden nästa tisdag 28 april, och finns att läsa här (pdf-fil) för den intresserade. Hela Vårdvals-utvärderingen på knappt 80 sidor finns här (pdf-fil).

Intressant om..?