En liten andel av befolkningen står för en stor del av vårdkonsumtionen – och det är inte så konstigt. Äldre, multisjuka och andra personer med komplicerade sjukdomsbilder har stort behov av vård. Många andra kan gå flera år utan att knappt besöka husläkaren eller distriktssköterskan. En procent av befolkningen, ca 200.000 personer i Stockholms län, står därför för ca en tredjedel av vården (räknat i kostnader).
Att fånga upp de patienter som oftast besöker vården, identifiera deras behov tydligare och ge dem stöd på ett mer anpassat, adekvat sätt borde därför vara ett framgångsrecept. Inte minst är det angeläget för dem och för vården att minska antalet akutbesök, som är dyra och saknar kontinuitet och på det sättet kvalitet av det slag som dessa patienter behöver. Det kallas något byråkratiskt för ”aktiv hälsostyrning” och är något vi har börjat arbeta med mer på senare tid.
Jag och Folkpartiet har länge arbetat för en mer hälsofrämjande sjukvård, och det inte bara i primärvården utan även på sjukhus. Uppdrag om hälsofrämjande sjukhus finns nu med i landstingsbudget och ägardirektiv.
Som ett försök att arbeta mer med aktiv hälsostyrning drivs nu projektet med s.k. ”vårdcoacher”, som min kollega Filippa Reinfeldt (M) kan berätta om i DN i dag: duktiga sjuksköterskor som finns till hands och stöttar ”mångbesökarna”. Och det med mycket goda resultat! Patienterna är nöjdare och tryggare – och vårdkostnaden har sjunkit med 57 procent.
De flesta som har fått hjälp har även året efter ett, jämfört med tidigare, lågt antal akutbesök. Att det handlar om en ofta mycket sjukdomsmärkt grupp visas av att detta gäller dem som fortfarande är i livet; ca 30 procent har hunnit avlida. Men tack vare vårdcoacherna fick de ett mycket bättre sista år i livet.
Pingback: En mental och strukturell förändring « Ninos liberala hörna