För några veckor sedan lanserade Läkemedelsindustrins branschorganisation Lif en kommission för jämlik vård. Jag kan inte undgå att tycka att det hela verkar lite märkligt.
Läkemedelsindustrin är viktig – för vården och för Sverige. Att fler och fler patienter kan få nya effektiva läkemedel, ibland som ersättning för andra mer krävande behandlingar, är en positiv utveckling. Angelägenheten av en stark forskning och starka läkemedelsföretag har inte minst belysts av Astras mångåriga år utan framgångsrika nya preparat från, och nu till slut nedläggning av forskningen i Södertälje.
Men läkemedelsindustrins främsta syfte är att tjäna pengar. Man har genom åren på olika sätt försökt få större utrymme för sina produkter. Och även om mediciner är viktiga, så ska de ju användas sparsmakat. En jämförelse mellan olika delar av landet som visar att man får olika mycket av ett visst preparat kan ju lika gärna betyda att det ges för mycket läkemedel någonstans, som för lite på ett annat. Och för mycket läkemedel blir både dyrt, och hälsovådligt.
Jämlik vård kan mycket väl handla om att begränsa användningen av vissa mediciner till dem som verkligen behöver det – och få resurser över till annan vård och behandling. Jämlik vård kan också handla om bot och bättring för andra med större behov, än nya – ofta dyra – mediciner som är något annorlunda än redan existerande preparat för obehagliga men inte alltid livshotande tillstånd.
Antibiotikautmaningen är t.ex. avsevärt större än att få till stånd en något annorlunda substans som kan ge ytterligare ett långt patent för någon redan behandlingsbar sjukdom som är vanlig bland betalningsvilliga i resursstarka länder.
Med den kommission av namnkunniga personer som nu har presenterats vill Läkemedelsindustrin ta på sig en roll som de som värnar jämlik vård. Det ska bli högeligen intressant att följa förslagen från denna grupp. Såväl industrin, som kommissionens ledamöter, har nu en del att bevisa.
