I tisdags hade vi sammanträde med hälso- och sjukvårdsnämnden och som vanligt utrymme för diskussioner om vårdens utveckling på kort och lång sikt. I dag, efter att SvD skrivit om hård belastning på barnakuterna, vaknar Socialdemokraterna till och ropar på en krisgrupp. Initierad och ledd av oss i Folkpartiet.
Jag är hedrad över Ilija Batljans (S) och hans partikamraters tilltro till oss i Folkpartiet. Och jag kan lugna honom: Vi arbetar tillsammans i Alliansen långsiktigt för att förbättra vården. För detta använder vi landstingets ordinarie organ, som just hälso- och sjukvårdsnämnden. Utmaningarna är stora men vi satsar också stort både med resurser och nytänkande.
Ilija Batljan kunde förslagsvis börja med att läsa vår landstingsbudget, som antogs i december. Bland annat står där om vårdplatser, också om barnsjukvård och öppettider på barnakuterna.
Ilija Batljan kunde också tala med sina partikamrater i hälso- och sjukvårdsnämnden. Alla förslag är välkomna inom vår ordinarie, demokratiska organisation.
Anna Starbrink bloggar om S-grupparbete, Christoffer Fagerberg om ”kreativ opposition”, och Kent Persson om när det passar att (s)öka samverkan.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vård, politik, sjukhus, barnsjukvård, barnakut, Ilija Batljan, socialdemokraterna, krisgrupp, Folkpartiet
Kanske fler ambulerande barnläkare i Stockholmsregionen som besöker barnen i deras hem kan vara ett alternativ. Det skulle t o m kunna vara ett lönsamt alternativ om man väljer ett bra upplägg. Läkaren kan då göra bedömning på plats om barnet är i behov av vidare vård eller om det räcker med med medicin och ett återbesök av läkaren. Då kan sjukhusen bereda plats för de mest akuta fallen på sjukhusen.
Pingback: S vill grupparbeta med mig… « Anna Starbrink
Pingback: Visst kan det ibland finnas anledning att söka breda politiska lösningar | Kent Persson (m) blogg
Pingback: Breda lösningar är oftast nödvändiga « Under den lugna korkeken
Hej Camilla, det finns bara ett 60-tal barnläkare i öppen vård totalt i länet. De tar hand om barn med kroniska sjukdomar och barn som verkligen behöver en specialist i barnmedicin, inte enkla infektioner. Om barnläkarna skulle åka runt, riskerar det att skapa problem för de mest behövande barnen.
Pingback: Kreativ opposition? « Christoffer Fagerberg