Den snedvridna debatten om ”vinster i välfärden” har tagit en ny absurd vända med Vänsterledarens förslag att koppla statsbidragen till hur många alternativa utförare kommuner och landsting har i sina välfärdsverksamheter. (Se Rapport-inslaget med Lars Ohly nedan).
Orimliga ”radikala” förslag från vänsterkanten är inget nytt i svensk politik men den sista tidens rödgröna samarbete verkade ha slipat av kanterna på de mest socialiserande vänsteridéerna – åtminstone fram till V-kongressen förra helgen. Och efter 6-timmarsdag med bibehållen lön är det tydligen fritt fram för tokerierna.
I Stockholms läns landsting liksom övriga Stockholmsregionen har vi lång erfarenhet av att arbeta med fristående vårdgivare och andra välfärdsföretag. Och erfarenheterna är överväldigande positiva. Vi kan visa på fall efter fall där vi har fått mer och/eller bättre vård för samma summa skattepengar. Vi har också fått en positiv konkurrens om idéer, som utvecklar och sporrar också den landstingsdrivna vården. Vi blir bättre och bättre på att utforma upphandlingar eller numera mer och mer vårdvalsmodeller, med tydliga krav och uppföljningar för att säkerställa att allt går rätt till.
Detta betyder förstås att skattepengarna räcker längre. Ett aktuellt exempel är beroendevården där det utkorade anbudet vi i den senaste upphandlingen sänkte kostnaderna med 17% och samtidigt gav ett större och bredare vårdutbud. Ett annat är psykiatrin i nordöstra Stockholms län, där kostnaderna också har sänkts samtidigt som vi har fått nära 20% fler öppenvårdsbesök, ny mellanvård, ett mobilt suicidteam som ska förebygga självmord, ny psykosvård för 18-25-åringar m.m. Ett äldre exempel är grå starr, där kostnaden per operation sänkts med nästan tre fjärdedelar de senaste 20 åren.
Ska Vänsterns tänkta tvångströja gälla även företag som sköter gator och renhållning eller matlagning och städning åt kommuner och landsting? Vad säger de socialdemokrater och miljöpartister som har en något mer sansad syn på alternativen i välfärden? Och vad säger rödgröna kommun- och landstingspolitiker generellt om ytterligare tvångströjor av denna art?
Jag brukar alltid påpeka ineffektiviteten i styrda statsbidrag eller sådana som rentav kräver ansökningsförfaranden och delas upp i småslattar men detta tar förstås priset. Att avsvära sig den möjlighet som mångfalden ger – ekonomiskt och kvalitetsmässigt, för skattebetalarna och patienterna – är dumdristigt och kortsiktigt. Det kräver tjocka ideologiska skygglappar för att inte se den verkligheten.
Bloggar: Per Ankersjö, Annie Johansson, Rasmus Jonlund.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vård, välfärd, mångfald, alternativ, vårdföretag, vinst, privatisering, vänsterpartiet, Lars Ohly
